Jag vet inte hur jag ska vara när jag mår såhär. Känner sånt hat till mig själv och andra i min omgivning. De som vet om att jag mår dåligt vill hjälpa men jag vill inte. Då kommer det ju till slut fram hur mycket jag hatar dom. Eller?! Jag förtjänar inte att ha nån nära överhuvudtaget.

Det är ingen som känner mig egentligen. Jag känner ju inte ens mig själv helt. Inuti mig finns bara en svart sörja av äckligt hat.

Egentligen borde jag masa mig till jouren och lägga in mig men känner mig inte välkommen där. Enligt min läkare är det normalt att må såhär. Ändå va det hon som gav mig diagnosen efter en timmes samtal och skummande i journalen. Då har jag inte ens berättat för psyk hur jag egentligen mår.